Spanaren fortsätter att leverera rubriker till lördagstemat i november
![]()
Hur kan man avgöra vad som är det allra svåraste?
Det känns omöjligt för mig att säga det.
Allting är relativt och baserat på personlig erfarenhet
på mognad, kunskap, vetskap...
Vi är alla olika och klarar olika grader av svårigheter
![]()
Någon gång har jag trott att jag har varit med om det allra svåraste
och att ingenting kan bli svårare. Någonsin...
Men livet rullar på igen efter ett tag
En dag så står man åter där på grenens yttersta spets och tror att ingenting kan bli svårare.
![]()
Naturligtvis så tänker jag, precis som alla andra, att det svåraste är
att förlora någon av dem man älskar av hela sitt hjärta...
Givetvis så är det också det allra svåraste, på sitt sätt,
men konstigt nog så går livet vidare för de flesta som drabbas av sorg
Det finns det hur många bevis som helst på.
Livet går vidare. Det måste ju göra det
På något sätt
![]()
Det allra svåraste kanske är att inte bli ett offer och att börja tycka synd om sig själv
Det allra svåraste kanske är att möta sig själv, se på sig själv med så ärliga ögon man kan
och förmår
Ni märker, jag har inget entydigt svar.
För mig finns inte någon facit på dagens rubrik.
Jag känner mina rädslor för vad jag inte vill vara med om....
![]()
Jag tänker på det lilla barnet (något namn behövs inte, för de är så många)
som förlorade hela sin familj i ett krig någonstans i världen, (det kan vara var som helst )
Alla blev misshandlade, ihjälslagna, våldtagna, skjutna mitt framför barnets
ögon där det låg under en säng och gömde sig
Barnet blev tillfångataget av dem som hade tagit livet
av alla kära och nära och blev förd till ett läger
där det utbildades till barnsoldat
Barnet fick lära sig att döda....
"Gör du inte det, så dör du själv"
![]()
I två läger hade närmare 30.000 familjelösa barn samlats för att fostras till soldater
Försökte de fly så sköts de ihjäl.
Men barnet lyckades fly och tog sig på långa och svåra vägar under en lång tid
till gränsen där det blev räddat och fört i säkerhet.
Trots de ärr barnet bär och kommer att bära livet ut,
så reser det nu som en vuxen människa över världen och berättar om
hur det är att vara barnsoldat mot sin vilja
Barnsoldaten lär nu andra hur man ger kärlek åt varandra, lär andra att visa respekt...
Barnet är fortfarande mycket ung men vuxen, ja väldigt, väldigt gammal i själen
Som jag ser det, så har det barnet, de barnen varit med om och också överlevt det allra svåraste
De andra som deltar i lördagstemat finns uppräknade här till höger i bloggen
Hur kan man avgöra vad som är det allra svåraste?
Det känns omöjligt för mig att säga det.
Allting är relativt och baserat på personlig erfarenhet
på mognad, kunskap, vetskap...
Vi är alla olika och klarar olika grader av svårigheter
Någon gång har jag trott att jag har varit med om det allra svåraste
och att ingenting kan bli svårare. Någonsin...
Men livet rullar på igen efter ett tag
En dag så står man åter där på grenens yttersta spets och tror att ingenting kan bli svårare.
att förlora någon av dem man älskar av hela sitt hjärta...
Givetvis så är det också det allra svåraste, på sitt sätt,
men konstigt nog så går livet vidare för de flesta som drabbas av sorg
Det finns det hur många bevis som helst på.
Livet går vidare. Det måste ju göra det
På något sätt
Det allra svåraste kanske är att inte bli ett offer och att börja tycka synd om sig själv
Det allra svåraste kanske är att möta sig själv, se på sig själv med så ärliga ögon man kan
och förmår
Ni märker, jag har inget entydigt svar.
För mig finns inte någon facit på dagens rubrik.
Jag känner mina rädslor för vad jag inte vill vara med om....
Jag tänker på det lilla barnet (något namn behövs inte, för de är så många)
som förlorade hela sin familj i ett krig någonstans i världen, (det kan vara var som helst )
Alla blev misshandlade, ihjälslagna, våldtagna, skjutna mitt framför barnets
ögon där det låg under en säng och gömde sig
Barnet blev tillfångataget av dem som hade tagit livet
av alla kära och nära och blev förd till ett läger
där det utbildades till barnsoldat
Barnet fick lära sig att döda....
"Gör du inte det, så dör du själv"
I två läger hade närmare 30.000 familjelösa barn samlats för att fostras till soldater
Försökte de fly så sköts de ihjäl.
Men barnet lyckades fly och tog sig på långa och svåra vägar under en lång tid
till gränsen där det blev räddat och fört i säkerhet.
Trots de ärr barnet bär och kommer att bära livet ut,
så reser det nu som en vuxen människa över världen och berättar om
hur det är att vara barnsoldat mot sin vilja
Barnsoldaten lär nu andra hur man ger kärlek åt varandra, lär andra att visa respekt...
Barnet är fortfarande mycket ung men vuxen, ja väldigt, väldigt gammal i själen
Som jag ser det, så har det barnet, de barnen varit med om och också överlevt det allra svåraste
De andra som deltar i lördagstemat finns uppräknade här till höger i bloggen