Till tonerna av

Vivaldis´ "Sommar" (Adagio) steg jag in genom grinden (utan grind),
efter den sedvanliga snigelsafarin som jag gör både morgon och kväll nu för tiden
Dörren var på vid gavel och Uffe lyssnade på Vivaldis Fyra årstider
som strömmade ut i trädgården mig till möte 


Det förhöjde den
sällsamma känsla som hade smugit sig på mig när jag nyss hade
vandrat längs vägrenarna och de ställen
där jag vet att sniglarna håller till


Nämligen känslan av att känna sig hemma, att känna sig hel
Ni vet, den där sköna tillfredsställelsen man kan känna någon gång nu och då
Jag sög på karamellen, njöt den som om den vore av den ädlaste nektar, tog vara på den


Hemma med Uffe, med företaget, med oss båda,  känner jag mig förstås alltid, men
i bygden känner jag mig fortfarande lite grann som en främling, en inflyttad, lite utanför,
trots att jag har bott här i snart fjorton år

Det kanske blir så när man kommer utifrån till en by där alla mera eller mindre är
barnfödda och det sedan många generationer tillbaka.
Inget ovanligt fenomen alls, det vet jag så väl
Det lär ska ta tre generationer, sägs det...och så mycket som vi jobbar så hinner vi inte ens
umgås och vara sociala, även om vi vill det.
Ett pris man får betala.
Tur att vi älskar vårt jobb!:)  


Men plötsligt fanns den där speciella ron och fridfullheten inom mig
Trygghetskänslan spred sig och värmde gott
De varma bergen, det torra gräset, gruset under fotsulorna, skenet, stämningen
ja, allt var så perfekt och satte sig inom mig som hand i handske
Jag kände mig hel, jag kände mig hemma och känslan har bara fortsatt
Givetvis handlar det som vanligt, till syvende och sist om en själv...att hitta hem inom sig själv
Där är jag nu, känns det som...och ändå har jag aldrig känt mig vilsen



Väl hemma tog jag en tur genom vår egen trädgård och skärskådade den utifall att någon oönskad snigelmarodör satt och tuggade (låg är nog mera riktigt, men ibland är de dubbelvikta precis som om de sitter) på någonting i trädgårdslandet, men jag behövde inte klippa till...igelkottarna hade skött
sin del av trädgårdsarbetet.

En stund senare satt jag bredvid Uffe och lyssnade på Hösten...Vivaldi är otroligt mästerlig
Ofattbart vilka kompositörer det finns...även om de är döda sedan länge lever de via sin
musik, blir odödliga....och tankarna vandrar när musiken går rakt in i hjärtat
På det följde Vintern....och så tog musiken slut, Våren hade redan passerat medan jag var ute på snigeljakt och naturupplevelser


Det där var i lördags då grannas Janne på Linastugan blev jordfäst
Vi kunde inte delta på grund av jobbet, men fanns med i tankarna och även på annat sätt
Vi gjorde maten och tårtan till minnesstunden, jag fick även äran att hissa och fira flaggan på halvstång innan jag hastade hemåt igen efter leveransen till församlingshemmet


I morse var vädret annorlunda, sensommaren är ett faktum
Det nöp till lite grann i låren av den svala luften när jag gick min morgonrunda
Men än får långbyxorna vänta på att bli använda,
shortsen gäller även om det kniper till i skinnet
en liten aning....
eller som det heter,
även om det fortfarande är långt dit,
man ska frysa in vintern och svettas in sommaren

Ha det gott alla!